Stiftsmötet diskuterade registrering
22.11.2024
Finland och Sverige har en lång gemensam historia. Missionsstiftets rötter knyts också samman med Missionsprovinsen i Sverige. Till vår gemensamma nordiska kyrkofamilj hör dock även vår norska systerkyrka, Det evangelisk-lutherske stift i Norge (DelsiN). Men vad är dess berättelse? För att ta reda på detta inbjöd jag pastor Erik Okkels till en intervju. Han är pastor för församlingarna i Balsfjord och Tromsö.
Pastor Erik A. H. Okkels. (Foto: privat)
Historiens och geografins inverkan
För en som kan svenska är det norska språket speciellt i och med att man kan läsa det utan problem. En diskussion kan man också föra utan desto större bekymmer. När man använder nästan samma språk kan det dock hända att man missar de kulturella skillnaderna. När en finländare ser på världen och även den lutherska tron, då har han på sig ett visst slags ”glasögon”, medan en norrman ser det hela lite annorlunda. Liksom våra egna erfarenheter formar oss som individer, så formar också historien ett helt folk.
Redan i början av intervjun visar det sig därför att jag nu får tala med precis rätt man. Vårt tema är det norska stift som grundades år 2013. Men pastor Okkels tar avstamp ganska långt tillbaka i historien:
– Under digerdödens tid (1300-talet) omkom största delen av Norges egen adel på grund av farsoten. Norge kom under Danmarks välde. Senare fick reformationen stöd hos Danmarks kung och också bland borgarna, men i Norge sågs den som en förnyelse påtvingad av danskarna.
Dels på grund av detta hade man inte så höga tankar om statskyrkans präster, vilket i sin tur gav grogrund för en pietism där lekmännen hade en ledande roll. Okkels berättar om den danske biskopen Erik Pontoppidan (1698–1764) som under en tid tjänade även i norska Bergen. Hans katekesförklaring var omtyckt och användes länge i Norge, fastän det gavs ut nyare katekeser i Danmark. Under Napoleonkrigen i början av 1800-talet spred sig den så kallade haugianismen som står i bakgrunden till flera rörelser och kyrkor också i vår tid. Nordnorge präglas däremot av Lyngen-læstadianismen. Något som är speciellt för den är en betoning på det sakramentala och en stor uppskattning för Luthers Huspostilla och de lutherska bekännelseskrifterna.
Okkels betonar att också geografin har påverkat det andliga livet. I synnerhet i Vestlandet har fiskarna haft goda kontakter till Skottland. På så sätt har den reformerta kristligheten också haft sin inverkan. Också inom Norge har terrängen inverkat på ett sätt som en finländare kanske inte spontant kommer att tänka på:
– När man mäter avstånd är fjäll och fjordar viktigare än kilometrar. Man har vant sig vid egna små kulturer.
Biskop Børre Knudsen och det lutherska stiftet
När man talar om vår norska systerkyrka kan man omöjligen låta bli att nämna biskop Børre Knudsens (1937–2014) namn. Också internationellt har han blivit känd för sitt försvar av ofödda barn.
Mot slutet av 1970-talet godkände Norges storting en lag som legaliserade abort. Det skedde under en tid då Norska kyrkan ännu var statskyrka. Kyrkans präster fick sin lön av staten. Biskopen för Borgs stift, Per Lønning, avgick i protest. Lønning hade prästvigt Knudsen, som var kyrkoherde i Balsfjords församling. Knudsen beslöt att fortsätta i tjänsten, men han vägrade ta emot lön från staten.
Knudsens agerande kan verka radikalt, men det följer en förebild som vi finner i Norges närhistoria. Okkels berättar om hur tyskarna ockuperade Norge under andra världskriget. De insatte en ny regering som också blandade sig i kyrkans ärenden och frågor kring barnuppfostran. Kyrkan var tvungen att reagera. År 1942 publicerades bekännelsen Kirkens grunn, och många präster slutade ta emot lön från staten. Børre Knudsens far var en av dem.
I anslutning till abortdiskussionen i Norge påpekar Okkels att även om Knudsen blev frontfigur för proteströrelsen så var han på inget sätt den enda ledargestalten. När rörelsen var som störst samlade den omkring 600 000 människor.
Knudsens protest och ageranden behandlades till och med i Norges högsta domstol. Slutligen kunde han inte fortsätta i Norska kyrkans tjänst. Enligt Okkels hade Knudsen knappast fortsatt som präst om det inte var så att Balsfjords församling krävde det.
– När Knudsens efterträdare skulle installeras som kyrkoherde gick Knudsen ut ur kyrkan sjungande. Men många församlingsmedlemmar följde med honom. Han var deras präst. Det var också flera präster som följde Knudsens exempel, och ännu fler präster som sympatiserade med honom.
De församlingar som uppstod i och med detta bildade tillsammans Strandebarms prosti. Det var en löst sammankopplad helhet som Knudsen vigdes till biskop för år 1997. Han tjänade som biskop fram till år 2008. Enligt Okkels ansåg Knudsen att det med tanke på rörelsens fortsättning var viktigt att skapa en stärkt och fungerande organisation till stöd för församlingarna. Det här arbetet pågick åren 2008–2013, då man försökte få med de församlingar som Knudsen ansvarade för. Under den här tiden fick norrmännen viktigt stöd från Sverige.
– Missionsprovinsen var observatör. Biskoparna Arne Olsson och Roland Gustafsson fick se alla dokument och Knudsen gav sitt avskedsbrev åt Olsson. Processen hade Knudsens stöd.
Slutligen grundades Det evangelisk-lutherske stift i Norge år 2013, ungefär samtidigt som Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland grundades. Redan året innan hade Thor Henrik With vigts till biskop för de församlingar som bildade stiftet och han blev efterträdare till Knudsen. Med vid vigningen var också biskop Matti Väisänen från Finland.
Hurdan kyrka?
Det evangelisk-lutherske stift i Norge har numera fyra församlingar, två i syd och två i norr. I syd finns en församling Drammen, sydväst om Oslo, och en i Trondheim. De nordliga församlingarna där Okkels tjänar som pastor finns i Balsfjord och Tromsö. Församlingarna samlas i hyrda utrymmen.
I likhet med Missionsstiftet samlar också Det evangelisk-lutherske stift i Norge lutherska kristna med lite olika bakgrund. I synnerhet i Nordnorge är det många som har læstadiansk bakgrund. Många har bakgrund i haugianismen. Okkels betonar att det norska stiftet håller sig till Norges lutherska tradition:
– Vi har inte velat vara på något sätt särskilda, utan fortsätta det som Norska kyrkan en gång var, utan att binda oss till någon viss fromhetstradition.
Okkels konstaterar att församlingarnas gudstjänster är något olika i jämförelse med varandra. I stiftet uppskattas en biblisk och klassisk liturgi, men den behöver inte vara exakt likadan i varje församling. I enlighet med Norska kyrkans tradition används psalmboken rikligen i högmässan.
I något skede av intervjun lägger jag märke till det att fastän Det evangelisk-lutherske stift i Norge har kommit till ungefär samtidigt som dess systerkyrkor i Finland och Sverige och fastän det finns många likheter så kan man lägga märke till en betydande skillnad. I Missionsstiftets och Missionsprovinsens historia betonas behovet av en biblisk lösning i ämbetsfrågan. I bakgrunden till Det evangelisk-lutherske stift i Norge finner vi däremot abortfrågan. Okkels konstaterar att frågan om kvinnliga präster dock aldrig har varit oklar i det norska stiftet. Han betonar också att man inte kan bygga kyrka endast på en viss tvistefrågas grund.
Enhet över gränserna
I diskussionen med pastor Okkels är det hela tiden klart att han gärna skulle se att gemenskapen och samarbetet skulle fördjupas. Redan från förr känner han finländska bröder och systrar som också har funnit sin väg till stiftets församlingar. Okkels har också varit aktivt med i Nordeuropeiska Lutherakademins (NELA) nätverk som samlar folk från olika håll i Norden, också från finska Missionsstiftet. Eftersom de lutherska kyrkorna i vår del av världen är små är det desto viktigare att vi upprätthåller kontakten till varandra.
Det evangelisk-lutherske stift i Norge är inte den enda bekännelsetrogna lutherska kyrkan i Norge. Av historiska skäl är det kyrkliga landskapet splittrat redan från och med 1800-talet. Därför är det viktigt att värna om kontakten också inom Norge. För detta syfte har man bildat Nettverk for evangelisk-luthersk kirkesamarbeid där Okkels är med som representant för sin kyrka.
Okkels har alltså bra koll på Norges kyrkliga landskap. Den här kännedomen ställer han gärna också i finländska bröders och systrars tjänst. Kanske ska du i något skede besöka Norge eller till och med bo där en tid? Var kunde man finna en församlingsgemenskap? Pastor Okkels ställer tröskeln lågt:
– Välkommen att bekanta dig med våra församlingar! Om du kommer till en ort där vi inte har en församling kan du ändå ta kontakt. Också på sådana orter kan det finnas församlingar som jag kan rekommendera.
Artikeln har publicerats på finska i Helgedomens Lampa 3/2022.
Det evangelisk-lutherske stift i Norge (DelsiN)
