Stiftsmötet diskuterade registrering
22.11.2024
Vid Missionsstiftets sommarfest lördagen den 5 augusti höll biskop Juhana Pohjola en föreläsning kring aktuella teman. I början av sin föreläsning återvände han till stämningen för tio år sedan, då Missionsstiftet grundades. Samtidigt riktade han redan blicken mot framtiden. – Med tacksamhet minns vi de generationer som har lagt grunden, och samtidigt erkänner vi att vi nu lever i ett brytningsskede mellan generationer, berättade Pohjola. Enligt honom frågar de unga redan nu hur det andliga landskapet och Missionsstiftet kommer att se ut under den tredje generationen. I sin föreläsning målade biskopen därför fram en bild av hurdan den tredje generationens kyrka är.
”Missionsstiftet lever på missionsfältet”
Enligt Pohjola kommer den tredje generationen att möta åtminstone tre stora möjligheter och utmaningar under sitt liv. För det första kommer de att bevittna hur de stora folkmassorna i västvärlden drar sig undan den kristna tron och kyrkan. – Missionsstiftet lever på missionsfältet, sammanfattade Pohjola. När de stora massorna drar sig undan den kristna kyrkans gemenskap kommer de bekännande kristnas ställning att förändras. När den gemensamma kristna värdegrunden har smulats sönder måste de, som en minoritet, lära sig att möta människor som tänker och lever på ett väldigt annorlunda sätt med evangeliet. Samtidigt lever de redan nu i en värld där kristna uppfattningar och de kristna i allt högre grad betraktas som ett hot mot det gemensamma bästa. I och med den tredje generationen bryts de sista banden till folkkyrkan – så som det dubbla medlemskapet – och den nya generationen kan bygga framtidens kyrka utan en fortsatt inre kamp om folkkyrkans ramar. – Huruvida det är ändamålsenligt att framöver registrera sig som religiöst samfund är en öppen fråga, konstaterade Pohjola och sade att vi också på den punkten finner en gemensam lösning, under Guds ledning. Han önskade att det i något skede ska bli möjligt för Missionsstiftet att ha en saklig relation till Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, trots att skillnaderna är stora.
Under sin föreläsning framhöll biskop Juhana att Jesus inte tvingar någon att stanna i gemenskap med sig själv. Däremot frågar han, lyssnar och diskuterar. Pohjola frågar därför om inte också vi kunde handla på samma sätt. Enligt Pohjola syns ”livet i frihetens rymlighet, utan tvång” i den verklighet som den tredje generationen möter. För många i deras generation representerar vår kyrka en främmande och rent av skrämmande minoritetskultur. För att människor ska ha möjlighet att komma och hitta sin plats måste de få tid, rum och trygghet att fråga och pröva sig fram. Enligt Pohjola accentueras detta också i hemmen, där våra unga lever i spänningen mellan hemmets andliga arv och den omkringliggande skol- och medievärlden.
I förtröstan på Kristus som är kroppsligt närvarande
Enligt Pohjola får den tredje generationen, i likhet med sina företrädare, bekänna att vi lever i förtröstan på Kristus som är kroppsligt närvarande. I Missionsstiftet håller man sig till Guds ords löften, för just där hör människorna hans röst. Ingen har rätt att uttunna eller ta bort det. – Orden är inte endast ord som berättar om den Högste, eller ord som stimulerar till en nådig inställning, eller kuddar i ett tryggt rum. De är inte ett mångtydighetens dränkande träsk, definierade Pohjola. Däremot avslöjar Guds heliga, tydliga och säkra ord hurdant människans fruktansvärda förgängelsens tillstånd är, och orden skänker evigt liv. Genom dem talar och verkar Helig Gud. – Vi har velat hålla oss till dessa gåvor som ger evigt liv. Vad kunde vi ta bort från dem, eller vad kunde vi lägga till! Här handlar det inte om att konservera arvet från fäderna eller om trångsynt stirrande i backspegeln, utan om att leva i Kristus, framhöll Pohjola.
Enligt biskop Juhana har Missionsstiftet fått möta många svåra situationer under de gångna tio åren, men en sak har man aldrig behövt fundera på: Har vi ännu tillfällen att verka? – Vi har fått leva på en rymlig plats, summerade Pohjola med hänvisning till temat för årets sommarfest. Så som han ser det står fältet öppet också för den tredje generationen. Kyrkan har fortfarande alla möjligheter att växa, också under deras levnadstid. – Då vi handlar i förtröstan på Kristi eviga livsord har vi alltid rum att verka. Men att bekänna Jesus har alltid sitt pris, och det är här som vi blir prövade i vardagen. Men även om han för oss till en trång plats, så gör han den platsen rymlig. Vem kunde ha makt att tvinga vår Herre i hörnet, eller att ta ifrån honom verksamhetsmöjligheterna? Därför är det inget alternativ för oss att tiga, dra sig undan eller gnälla, sade Pohjola till åhörarna.
Modigt i förtröstan på Kristi ord
Den tredje generationens tredje utmaning och möjlighet är enligt Pohjola modet att leva i förtröstan på Kristi ord. I slutet av sin föreläsning uppmuntrade biskopen åhörarna att som kyrka bära fram Herrens ord i den här tiden och det här landet, att leva av Kristi nådesord och bygga församlingar som är hem ”för oss själva, för följande generationer och för dem som söker och för dem som ännu inte ens söker”. – Om detta ber jag för vår kyrka, när den tredje generationen växer och börjar ta ansvar i våra församlingar. Detta mod innebär inte endast utropstecken på sociala medier eller högljudda ställningstaganden på arbetsplatserna. Det innebär framför allt det att man blir så svag att man inte kan leva utan Kristi livsord, uppmuntrade biskopen.
