Stiftsmötet diskuterade registrering
22.11.2024
I månadsskiftet juli-augusti 2023 höll Lutheran Church—Missouri Synod sitt kyrkomöte i Milwaukee, Wisconsin. Enhälligt erkände mötet altar- och predikstolgemenskap med Missionsstiftet. Missionsstiftet hade redan tidigare erkänt gemenskapen, enhälligt.
Förenta staterna är ett bekant land för många finländare. Även om man inte själv har besökt landet, har landet blivit bekant via televisionen. Många har ser Förenta staterna som ett tämligen kristet land med många kyrkor, ett land där man talar frimodigt om tron, också i offentligheten.
Bland de kristna i Förenta staterna är endast en bråkdel lutheraner. Fastän vi alltså kan ha en bild av hurdan den amerikanska kristligheten är, så kan den amerikanska lutherdomen vara mindre bekant. Jag bad därför Eric Andræ, studentpräst (campus pastor) i Pittsburgh, Pennsylvania, presentera sin kyrka för oss. Han var också röstberättigad ledamot vid förutnämnda kyrkomöte.
En kyrka med flyktingbakgrund
Nuförtiden är Missourisynoden en av de största konfessionellt lutherska kyrkorna i världen. I början var kyrkan dock liten. Pastor Andræ berättar om startskedet, när 14 församlingar grundade kyrkan:
– Det konstituerande mötet hölls i Chicago, våren 1847. Nästan utan undantag var grundarna tyskar som flydde undan religiös och politisk förföljelse, framför allt tvångsunionen med den reformerta kyrkan. Många av dem bosatte sig i Perry County i Missouri, men också på andra håll i Mellanvästern.
I synnerhet i början växte Missourisynoden kraftigt, när det fortfarande kom många flyktingar från Tyskland till Förenta staterna. I början var kyrkan mycket tysk, och tyskan användes som gudstjänstspråk ända in på 1900-talet. Andræ berättar att läget förändrades i och med att de yngre generationerna talade engelska. Också första världskriget (1914–1918) bidrog till att man ville byta till engelska.
Med tiden kom också lutheraner med annan nationell bakgrund med i Missourisynoden. Som exempel nämner Andræ den slovakiska synoden, men han ger också ett annat exempel:
– År 1923 knöt Finnish Evangelical Lutheran National Church of America (1946: National Evangelical Lutheran Church) först kyrkogemenskap med Missourisynoden, och senare, år 1964, uppgick kyrkan i Missourisynoden.
Fastän Missourisynoden växte rent av explosionsartat under de första åren, har kyrkan under årens gång också haft sina läromässiga problem, i likhet med andra kyrkor. Andræ nämner specifikt två svåra tidsperioder. I skiftet mellan 1870- och 1880-talet omskakades kyrkan först av predestinationsstriden. Kyrkan höll sig dock till den lutherska läran: Guds utkorelse grundar sig endast på hans nåd, inte på någon kvalitet hos människan själv. Den andra tvisten som omskakade kyrkan var den så kallade bibelstriden i skiftet mellan 1960- och 1970-talet, när det hade kommit in sådan undervisning som ifrågasatte Bibelns ord. På grund av denna tvist blev en del av lärarna vid det teologiska seminariet i St. Louis avskedade, och många följde efter dem. Missourisynoden som kyrka höll sig dock på den traditionella linjen som erkänner Bibelns auktoritet. Andræ påpekar:
– Nästan alltid när en kyrka börjar gå mot en farlig riktning i lärofrågor brukar den också fortsätta på den vägen, medan den traditionella och bibliska linjen exkluderas. I Missourisynoden lyckades man dock bevara den bibliska undervisningen. Det är ett Guds under att synoden bevarades på 1970-talet.
Mission nära och fjärran
Missourisynoden har satsat stort på missionsarbetet. Eric Andræ berättar att det internationella missionsarbetet inleddes för ungefär 125 år sedan. Därefter har arbetet fortsatt, i en eller annan form, i nästan hundra olika länder. Vissa kyrkor som nuförtiden är självständiga har tidigare hört till Missourisynoden. Andræ betonar också det missionsarbete som bedrivs i hemlandet:
– Vi torde ha varit bland de första, när vi som kyrka förklarade Förenta staterna som ett mål för internationellt missionsarbete.
Andræ, som tjänar som studentpräst, får också i vardagen märka hur också missionsarbetet i Förenta staterna är just internationellt. Han berättar att Pittsburghs universitet har studeranden från 115 olika länder, och sammanlagt finns det ungefär 13 000 utländska studenter i staden.
Enligt Andræ är Missourisynodens församlingar sinsemellan olika, och därför är det svårt att säga hurdan en ”typisk” församling inom Missourisynoden är. Han betonar att församlingen traditionellt sett har varit centrum för både det andliga och det sociala livet i Förenta staterna. I församlingarna ordnas gemensamma middagar, man samlas i kvinnogrupper och grupper för män, och man ordnar annan veckoverksamhet. I synnerhet under den nuvarande presidentens (jfr. ärkebiskop), Matthew Harrisons tid har också satsningarna på diakoniarbetet ökat.
– Harrison har mycket medvetet förenat kyrkans sociala arbete med dess läromässiga grund. Eftersom Herren har gett oss sin nåd och sina gåvor i sakramentet, därför delar också vi med oss av den nåd och de gåvor som vi har fått, konstaterar pastor Andræ.
Sedan gammalt är Missourisynodens församlingar tämligen självständiga. Därför är till exempel gudstjänsten inte precis likadan i varje församling. Fastän man på sina håll ordnar gudstjänst under friare former (contemporary service), följer de flesta församlingarnas högmässa den traditionella liturgiska formen. Enligt Andræ har Missourisynodens gudstjänstliv utvecklats mot ett allt mera liturgiskt håll under de senaste 10–20 åren.
En underbar tid för lutheraner!
Bland kristna i Finland är det inte ovanligt att man bekymrar sig över kristenhetens och samhällets tillstånd. Samhället blir allt mera hedniskt och kyrkorna förlorar medlemmar. Inte heller i Förenta staterna är detta ett främmande fenomen. I likhet med de flesta kyrkorna minskar också Missourisynoden. Pastor Andræ berättar att kyrkans medlemsantal sjunkit från 2,8 miljoner till 1,8 miljoner sedan år 1970. Då jag frågar hur det är att vara en konfessionell lutheran i vår tids Förenta staterna, är hans svar dock mycket positivt:
– Det här är en underbar tid att vara konfessionell lutheran i Förenta staterna!
Andræ betonar att religionsfriheten står på stadig grund i Förenta staterna, och dessutom har vi idag kanske bättre möjligheter än någonsin förr att bedriva missionsarbete. Han ser det här också i det egna arbetet:
– Genom studeranden, invandrare och flyktingar har Gud fört folken hit, och vi får vittna för dem. Det är svårt, om inte tidvis till och med omöjligt, att åka till exempelvis Kina eller Saudiarabien, för att sprida evangeliet där. Men jag får träffa kinesiska och saudiarabiska studenter hela tiden.
Också många religionslösa studenter – till exempel humanister och ateister – är enligt Andræ intresserade av att höra vad han har att säga, även om de inte alltid håller med.
Det finns alltså mycket att tacka för och glädja sig över i vår tid. Samtidigt ska man inte sluta ögonen för de utmaningar som kyrkan måste möta. Politiskt är Förenta staterna ganska tudelat, och till exempel priderörelsen och den så kallade genderideologin vinner mark, också i många kyrkor. Andræ ser dock inte dessa som något stort hot mot Missourisynoden. Däremot ser han bekymmer på annat håll. Risken finns att en kristen sammanblandar tro och politiska åsikter.
– När jag cyklar till kyrkan passerar jag en metodistkyrka. Jag ser inte ett enda kors, men däremot flera regnbågsflaggor. Deras frestelse är att ge sig in på genderideologin. Vår frestelse finns i den andra ändan. Då det ser ut för oss som att samhället håller på att rasa, kan den radikala nationalismen fresta.
Som finländare i Missourisynoden?
Många finländare har endera besökt eller kommer att besöka Förenta staterna. En del tillbringar flera år i landet. Jag frågar därför hur en finländare kunde hitta vägen till en av Missourisynodens församlingar. Pastor Andræ konstaterar att Missourisynodens hemsida har kontaktuppgifter till församlingarna. Också nätsidan Issues, Etc., som är bekant för många, har en lista över lutherska församlingar.
Om man stannar i Amerika under en längre tid och drabbas av hemlängtan, då lönar det sig att åka just till First Trinity Evangelical-Lutheran Church i Pittsburgh. Eric Andræ är nämligen född i Sverige och har bott där under sin tidiga barndom, och besöker Sverige då och då. Det nordiska själslandskapet är alltså bekant för honom. Han talar också svenska och har skrivit (bland annat sin S.T.M.-avhandling) och redigerat böcker om Bo Giertz och översatt många av hans texter till engelska. Som bäst håller han på att översätta boken Kyrkofromhet. Vidare är Andræ engagerad i nätforum med nordisk koppling: Society for Scandinavian & American Lutheran Theology (SSALT) och Giertz Society.
I slutet av intervjun uttrycker Andræ sin stora glädje över att vi nu har erkänd kyrkogemenskap mellan våra kyrkor, och vidare tillägger han:
– Vi uppskattar och har stor respekt för biskop Juhana Pohjolas och Päivi Räsänens trofasthet under förföljelsen.
Glädjen, uppskattningen och respekten är ömsesidig. Utan Missourisynoden skulle hela den världsvida kyrkan vara fattigare.
Artikeln har publicerats i något kortare form på finska i Helgedomens Lampa 4/2023.
Lutheran Church—Missouri Synod
Användbara länkar:
Den som vill vara med i nätforumen SSALT och Giertz Society får gärna skicka e-post till pastor Eric Andræ: ericandrae(at)gmail.com.
