Biskop Juhana Pohjolas julhälsning 2022

”Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika.” (2 Kor 8:9)

I denna julpredikan på bara en vers lyfter Sankt Paulus upp en specifik aspekt i vår Herres Jesu Kristi kallelse, nämligen hans fattigdom. Aposteln påminner oss om Kristi Jesu ödmjukhet. Vad var det som jungfrun Maria från byn Nasaret sjöng? ”Han har sett till sin

tjänarinnas ringhet.” (Luk 1:48) Vilket tecken gavs åt herdarna? ”Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” (Luk 2:12) Var är hans egendom, hans jordiska ägodelar, om ”Människosonen har ingenstans att vila sitt huvud”? (Luk 9:58) Konungarnas konungs födelse inramas verkligen i ödmjukhet och fattigdom. Fattigdom betyder inte endast brist på materiell välfärd, utan där ingår även kraftlöshet. Hur kunde det här lilla spädbarnet och hans familj skydda sig mot den mäktige kung Herodes vrede och hans armé? Vart kan de rikta blicken för att få hjälp, om de inte ens kan förtrösta sig på sin familj och släkt, utan tvingas ensamma fly utomlands, till Egypten? Fridsfurstens födelse omringas verkligen av fientlighet, förtryck och flyktingskap.

När vi nu i jultider ser på vackert dekorerade installationer med den heliga familjen vid krubban, då behöver vi hålla båda ögonen öppna. Å ena sidan: ifall vi möter ekonomiska problem, osäkerhet, ensamhet och förtryck, så ska vi inte misströsta utan se att vår Herre har upplevt fattigdom i alla dess former och vet vad vi går igenom, och han lovar att vara med oss. ”Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd.” (Hebr 4:15) ”Ja, han ska rädda den fattige som ropar och den förtryckte som ingen hjälpare har.” (Ps 72:12)

Å andra sidan: om vi har fått materiellt överflöd, jordiska ägodelar och andliga resurser, så ska vi i tacksamhet njuta av dem men också dela med oss av dem i nåd och mission, och komma ihåg Sankt Paulus ord: ”Och Gud har makt att ge er all nåd i överflöd, så att ni alltid och i allt har nog av allt och kan ge i överflöd till varje gott verk. Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet består för evigt.” (2 Kor 9:8-9)

Aposteln Paulus anger dock en ännu djupare mening för vår Herres fattigdom. Den här fattigdomen innebär också ödmjukhet i framträdandet, när Herren visar sig för oss. Ordet blev kött. Guds Evige Son gömde sig själv och sin härlighet och makt i den svaghet och skörhet som ett litet pojkbarn har. Treenig Gud uppenbarar sig själv i det mänskliga köttets fattigdom. Att söka och finna nådig Gud, det sker inte i de himmelska salarna och i andliga riken, utan på jorden, i Kristi Jesu mänskliga kött. Sankt Paulus understryker att Herren blev fattig för vår skull. Det gudomliga kan vi människor möta i honom. Den Helige kan vi som är oheliga beröra i honom. Den Evige kan vi som är dödliga omfamna i honom. Det är därför som Doktor Martin Luther var tillräckligt modig, så att han kunde säga: ”Jag känner ingen annan Gud utom den som blev kött, och jag vill inte heller ha någon annan. Och det finns ingen annan Gud som kunde rädda oss, utom den Gud som har kommit i köttet.”

Herrens fattigdom är ännu större än hans framträdande i det mänskliga köttets ödmjukhet. Han tog inte på sig endast vår fattigdom i fråga om jordiska och kroppsliga behov, utan också vår djupaste fattigdom, alltså vår andliga konkurs, våra överträdelser och vår brist på rättfärdighet inför Gud. I samma brev ger aposteln också en påskpredikan på bara en vers: ”Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud.” (2 Kor 5:21) Krubban och korset, julnatten och långfredagen – de förenas i en enda gudomlig plan och frälsargärning. För din skull blev den Rike fattig. För din skull blev den Syndfrie gjord till synd. Han tog all din fattigdom och all din synd på sig själv. Varför? För att du som är fattig skulle bli rik. För att du som är syndare skulle bli förlåten och förklarad rättfärdig, ren och helig i Guds ögon. All ditt livs fattigdom är hans, och all hans nåds rikedom och kärlek är din. Vilket saligt byte av julgåvor!

Under det här året har vi sett stor förödelse och väldiga mänskliga tragedier. Vi möter en värld med stor fattigdom och svält, krig och naturkatastrofer, förtryck och förföljelse mot kristna. På många sätt har vi gått in i en tid av större osäkerhet. Men mitt bland dessa prövningar har vi en ännu större verklighet och en gudomlig visshet som hela kristenheten firar: ”I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren.” (Luk 2:11)

Vi samlas och kallar människor som lever i fattigdom till livgivande altaren, där vi möter Gud som kommit i köttet i krubban, Herren som blev korsfäst och uppstod och som förkunnar: Min kropp och mitt blod, för dig utgiven och för dig utgjutet, till alla dina synders förlåtelse!

Vem av oss kan egentligen vara fattig, då vi har alla himmelska skatter i Kristus! Vem av oss är egentligen kraftlös och hjälplös, då den Mäktige Frälsaren är med oss? Vem av oss döende och multnande dödliga kunde misströsta, då vi har Liv och Frälsning i honom!

Vilken glädjefull inbjudan att sjunga, predika och fira, i hem och församlingar: För allas vår skull blev Herren Jesus Kristus fattig, för att vi alla ska få bli rika i honom!