Jul för hela kroppen

Hur skulle det vara att fira en annorlunda jul? Du skulle gå till en julkonsert, men täcka för öronen, så att du inte hör de härliga melodierna och de kära orden. Du skulle komma till julbordet, men vägra smaka något alls av den mat som lagts fram på bordet. Du skulle skaffa en gran, julblommor och bakelser, men stoppa till din näsa så att ingen doft når ditt inre. Du skulle lägga fram julljusen och dekorationerna i ditt hem, men därefter täcka dina ögon så att du inte ser allt det vackra. Du skulle bjuda in dina nära och kära till ett gemensamt julfirande, men vägra att möta någon, att krama om och beröra dem. Hur tomt skulle det inte vara med en jul som endast firas i huvudet, på sinnets virtuella bildskärm? Är inte festen avsedd att firas med alla våra sinnen? Hela vår kropp ropar och kallar oss att fira juletiden med alla dess rika traditioner och former. Varför? För att ”Ordet blev kött” (Joh 1:14). Guds Son föddes som människa.

I krubban ligger ingen tankebyggnad eller utopins budbärare. Det är inte en myt eller ideologi som ligger där, inlindad. Vad är det som herdarna får beröra, vad är det som de visa männen bugar för? Ett synligt litet barn, en människokropp. Hela Gudomens fullhet syns, känns och doftar i en liten pojkes kropp. Eftersom Gud hade skapat oss som kroppsliga varelser, måste också Frälsaren dela samma kroppslighet med oss. Guds Sons människokropp understryker för oss det värde och den unicitet som också vår borttynande kropp har och som ofta för oss känns som att den har fel storlek och ser fel ut. Eftersom vår förfallande kropp är dödlig på grund av synden, skulle också Frälsarens kropp dö den död som är vår. Vad allt behövde den kroppen känna, öronen höra, munnen smaka och ögonen se, innan den svag och mörbultad hängde på korset. När ditt inre ropar efter att bli sedd, när din kropp längtar efter att bli berörd i nåd, när dina öron väntar på hoppets ord och när din mun törstar efter en försmak av himlen, då får du veta att han som är kroppsligen Uppstånden känner dig. Han hör dina suckar och berör dig med sin kärlek. Ordet som blev kött ger sig själv och sina gåvor åt hela din kropp och alla dina sinnen. Därför fästs våra ögon vid krucifixet. Därför knäböjer och bugar vi inför altaret. Därför fylls vår mun – tillsammans med änglarnas – av lovprisning till Guds ära i höjden. Därför smakar vi våra synders förlåtelse i vår Herres kropp och blod, som han ger oss som gåva. Därför fylls våra öron med orden: En Frälsare har fötts åt er, Kristus, Herren. Därför kan vi i församlingen, i Guds familj, utan överdrift säga: min syster och min broder.

Varför borde alltså någon nöja sig med något slags stämningsfullt julens barn endast i det egna sinnet; ett sådant som man inte kan ta fasta på? Varför skulle någon kasta sig in i ett historielöst och glaserat julbudskap utan Ordet som blev kött? Varför skulle en kristendom som avklätts kroppslighetens fullhet, predikstolen, altaret och dopfunten vara nog för någon?

Allt i Jesus, allt i vår jul, allt i vår tro och allt i vår mässa är kroppsligt och konkret. Just därför får vi med hela vår kropp och med alla våra sinnen glädja oss och njuta av julens gåvor. Därför får vi tillsammans med hela kristenheten – mitt bland världens mörker, döden och rädslan – i ord och med bilder, med julkrubbor och sånger vittna om och förkunna julens budskap som på en gång förändrade historiens gång och som skänker evigt liv:

”Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets Ord.” (1 Joh 1:1)