Svenska arbetet 10 år – tillbakablick och framtidsutsikter

Hösten 2021 finns det orsak att fira det faktum att Missionsstiftet nu har haft svenskspråkiga församlingar i tio år. När det väl började var det en första sidans nyhet i Kyrkpressen (37/2011): ”Lutherstiftelsen expanderar i Svenskfinland”. Kort därefter blev Sebastian Grünbaum prästvigd för S:t Gabriels församling i Åbo, och ungefär samtidigt började gudstjänster firas också i Jakobstad, där S:t Jakobs församling bildades år 2012.

Vad har hänt sedan dess?

I ett längre perspektiv är tio år ingen lång period, om dock så pass lång att det nu finns orsak att summera det som hänt för att därefter blicka framåt. Vi får därför fråga: vad är det som har hänt hittills?

Högmässorna har fortsatt både i Jakobstad och Åbo. Från och med år 2014 finns en svensk församling också i Vasa. Från att ha haft noll svenskspråkiga präster i början av september 2011 har Missionsstiftet tio år senare sex svensk- eller tvåspråkiga präster, och dessutom ett antal finskspråkiga som gärna förrättar gudstjänst på svenska.

Från och med år 2012 har Missionsstiftets tidning Helgedomens Lampa återkommande haft ett svenskspråkigt uppslag. Stiftet har år 2019 gett ut en katekes på svenska, och som bäst pågår två olika översättningsprojekt. Missionsstiftets år 2020 lanserade nät-TV Studio Krypta har en handfull inspelningar på svenska. År 2014 ordnades välbesökta gemenskapsdagar för de svenska församlingarna och i augusti 2021 ordnades Missionsstiftets första svenskspråkiga församlingsläger. För planeringen av sådana och liknande insatser har Missionsstiftet en svensk arbetsgrupp där det finns representanter från respektive församling.

Här uppräknas främst sådant som sker utöver det vardagliga, alltså utöver det som sker i församlingarna: gudstjänster, söndagsskola, bibelstudier och andra insatser. Inget av detta skulle ha blivit verklighet om inte Gud hade välsignat oss med många tjänstvilliga församlingsmedlemmar.

Utmaningar

Det finns med andra ord mycket att vara tacksam för, främst det faktum att kristna har möjlighet att kontinuerligt samlas till gudstjänst på svenska i Jakobstad, Vasa och Åbo. Samtidigt finns det med tanke på framtiden också orsak att notera de utmaningar som det svenska arbetet kämpar med.

Även om högmässor firas regelbundet så är församlingarna små och sinsemellan tämligen olika. I Jakobstad samlas flera barnfamiljer, och så till vida är framtidsutsikterna bra. Församlingen i Vasa består till största delen av pensionärer, medan församlingen i Åbo traditionellt har samlat studeranden. Som ”studentförsamling” har S:t Gabriels församling haft problem med att få en tillräckligt stor stadigvarande skara av ansvarstagare. Samtidigt är det positivt att många som under några års tid fått god erfarenhet av lutherskt församlingsliv sedan har burit med sig den erfarenheten till de orter dit de flyttat.

En annan utmaning är att de svenska församlingarna är geografiskt utspridda. Detta är i och för sig något positivt, eftersom församlingarna således har potential att samla folk från stora delar av Österbotten och Egentliga Finland. De geografiska avstånden försvårar dock ordnandet av gemensamma samlingar. Församlingarna hör också till olika prosterier inom Missionsstiftet: Jakobstad och Vasa hör till Österbottens prosteri, medan Åbo hör till sydvästra prosteriet.

På grund av språkmuren har det också visat sig vara utmanande att integrera församlingarna i Missionsstiftet i stort. Det mesta i Missionsstiftet sker av naturliga skäl på finska, utbudet av finska evenemang och finskt material är större än vad det finns på svenska. När det gäller språkmuren spelar också vår kyrkliga bakgrund en roll. I nästan hundra år har Borgå stift utgjort en i stort sett separat svenskspråkig helhet inom folkkyrkan. Något som är värt att fundera på är om det skulle finnas fog för att göra något på ett annat sätt, så att språkmuren inte – i den mån den finns – skulle bli en skiljemur? Här kan också en enskild kristen göra en stor insats genom att då och då ta ett steg utanför den egna bekvämlighetszonen och till exempel bekanta sig med någon församling på andra sidan språkmuren.

Strategi för framtiden

Det finns alltså mycket att vara tacksam för, och samtidigt finns det utmaningar. En del problem är svårlösta, så som de geografiska avstånden, men när det gäller många andra utmaningar torde det gå att komma till en lösning.

Den svenska arbetsgruppen har under våren 2021 utarbetat en strategi för svenska arbetet 2021-2022. Strategin har blivit godkänd av stiftsrådet och innehåller tre huvudsakliga målsättningar:

1. Att tillsammans med Missionsstiftets ledning utarbeta en smidig och fungerande struktur för det svenska arbetet.
2. Att arbeta för att Missionsstiftets svenska arbete blir synligt i de olika medierna.
3. Att utarbeta ett fungerande barnarbete på svenska.

Den första målsättningen finns till för att styrka det arbete som redan finns. Enligt Missionsstiftets stiftsordning är församlingarna – och deras pastorer – indelade i prosterier. Pastorerna inom ett prosteri har regelbunden kontakt med varandra och prosteriet leds av en distriktsprost. Enligt samma modell kunde man bilda ett prosteri för de svenska församlingarna. På så sätt skulle kontakten mellan pastorerna intensifieras och man kunde tillsammans reflektera kring de särbehov som de svenska församlingarna har. Svenska prosteriets distriktsprost skulle också axla ett tydligt ledaransvar för det svenska arbetet som helhet och vara en länk mellan stiftets ledning och församlingarna. Utåt sett skulle ett svenskt prosteri framstå som en mer sammansvetsad enhet än vad hittills varit fallet.

Det faktum att Missionsstiftets svenska församlingar är små kan bero på många saker. En  orsak torde vara den att Missionsstiftet inte är så känt på finlandssvenskt håll, eller att många fått en felaktig bild av vad Missionsstiftet är.

Den andra huvudpunkten är därför att öka synligheten för Missionsstiftet också på svenska. Här gäller det att känna till våra egna begränsningar. I den mån Missionsstiftet inte är intressant för allmänheten kommer varken kyrklig eller sekulär media att visa intresse. En stor fördel i vår tid är att det finns medier genom vilka vi själva rätt kostnadseffektivt kan presentera vårt budskap. Redan har Missionsstiftet ett eget audiovisuellt medium i och med Studio Krypta, vars material också kan ses på YouTube. En satsning på sådant material skulle vara till uppbyggelse för dem som redan är med i någon av våra församlingar. Dessutom kunde det öppna en dörr för dem som kanske har hört om Missionsstiftet och är intresserade, men som inte riktigt ännu vågar stiga över kyrkdörrens tröskel. För att göra Missionsstiftet mera känt kunde man också använda sig av sociala medier, så som Facebook.

Bygger man för framtiden är det nödvändigt att man satsar på barnen. Därför är det tredje huvudmålet det att de svenska församlingarna skulle få ett fungerande barnarbete. Här är det framför allt söndagsskolan som står i fokus. I de finska församlingarna finns det gott om bra material för söndagsskolan. Som bäst utreder svenska arbetsgruppen om detta material kunde användas för att framställa ett söndagsskolmaterial för de svenska församlingarna.

Utöver söndagsskolan är det också viktigt att barnen får delta i barnläger och att det finns en naturlig fortsättning för barnen också i skriftskola och ungdomsverksamhet. En satsning som är på kommande – om Herren vill – är ett tvåspråkigt barnläger i Österbotten sommaren 2022.

Något för dig?

Det som kanske någon undrar är hur allt detta ska gå att förverkliga? Svaret är: endast genom Guds nåd, så som också hittills. Han har välsignat oss med många frivilliga. Frågan blir därför: är detta kanske något som också du skulle vilja vara med om att bygga? Kanske kunde du stå till tjänst i din församling? Låt pastorn i din församling veta dina tankar!

Vem vet, kanske får vi om tio år – om Herren vill – tacka för en handfull välmående församlingar i ett välfungerande svenskt prosteri?

Artikeln har publicerats i Helgedomens Lampa 5/2021.